Simpans

I min mage bor en liten kille.
Det är min & Fredriks son.
Vi båda väntar på honom & längtar efter honom oerhört mycket.
Jag vet inte hur han ser ut, jag misstänker att han har Fredriks blå ögon & min näsa.
Det får vi inte veta förrän han väljer att komma ut.

Nu är han 30 veckor gammal, han kan se, känna & minnas ljud han har hört.
Han vet vem hans pappa & mamma är. 
Han blir lugn av att känna Fredriks hand som stryker över magen & busig när Fredrik kittlar honom genom att pilla med fingrarna på magen.
Han kan känna smaker & skillnad på sött & surt.
Han är verkligen en egen individ redan nu.

Det är det häftigaste jag varit med om, när jag känner honom röra sig & sparka där inne.
Min bäbis lever sitt eget liv i min mage.

Kärleken jag känner är gränslös
Den har inget djup, ingen rymd
Den är allt & ingenting
Luften jag andas

Kärleken känner jag till Fredrik,
tack vare honom bär jag detta barn
Kärleken känner jag till mig själv,
för att vi tillsammans har skapat detta barn

Kärlek har skapat denna människa,
pojke,
bäbis

Kärleken är den starkaste av alla krafter.