Simpans

Jag minns en tid i mitt liv då jag skrev bloggar, dirarium (eller vad fan det nu heter), till och med dagbok..
Det var en tid i mitt liv då saker faktiskt hände mig som var någorlunda intressanta för andra människor att läsa.
Men skulle jag skriva något i min blogg i dag skulle det vara något i stil med:

"Hej bloggen!
Idag när jag vaknade var det soligt ute så jag gick ut, (och nej inte bland människor ut i den stora världen), utan på min balkong.
Där satt jag hela dagen och läste min fantasybok som jag lånat på bibblan och som är det mest händelserika förutom solen som har hänt mig på ett bra tag.
Jag läste, och läste och läste. Tills jag blev brun och hungrig. Sen gick jag och gymmade 30 min kom hem, duschade och åt tills Fredrik kom hem och mitt sociala liv kunde börja igen.
Jag gjorde samma sak igår och kommer göra samma sak imorgon också, ungefär.."

Utsikten från balkongen:



Spännande va?

Vem fan vill läsa det!?
Jag blir så deprimerad av att ens skriva det att jag funderade på att hitta på en historia om något annat. Kanske något kul som hände medan jag satt på balkongen iaf, men icke. Det kuligaste var väl att en granne från balkongen snett ovanför var ute och vattnade sina balkongblommor och sa "hej" så tyst att jag bara såg det för att hennes läppar rörde sig och formade ordet H E J, fast vem vet, hon kanske inte ens sa det till mig? -Hon tittade ju visserligen mot mitt håll men det kunde mycket väl vara någon på balkongen bakom mig som hon sa det till... Nåväl nog om det.

Något som är kul för mig men kanske inte heller intressant för den som läser är iaf att jag fick världens Cypern-feeling av att sitta i den "Stekheta" (överdrift såklart) solen och det gav mig ett lyckorus. -Det gick snabbt över när jag i min ensamhet insåg vart jag faktiskt var..
En annan bra grej med balkongen, jag blev faktiskt brun!! :D
Sen en tredje bra grej med balkongen är att jag iaf får friskluft medan jag sitter i min ensamhet och läser.

Över till något helt annat som hände när mitt liv kom hem, eller jag menar när Fredrik kom hem. Var att vi gick och tog en fika för första gången på jättelänge och vi kunde faktiskt ha ett trevligt samtal där vi tittade varandra i ögonen för första gången på länge under så lång tid. En hel timme satt vi och bara tittade varandra i ögonen och pratade. De var underbart! Då fick jag ännu en Cypern-feeling. De har kommit ganska mycket på sista tiden med tanke på att för snart ett år sedan flyttade jag och Maddsson dit.

..Det var på den tiden man hade något att skriva om i sin blogg,
det var "back in the days!"